Om min hjärna är månen och mitt hjärta är jorden, så är ditt namn den kinesiska muren

När jag sluter ögonen blixtrar det till, bilderna svävar i en cirkel ovanför mitt universum. Dom cirkulerar sakta, tyngdlöst i mörkret.På den ena bilden tappar jag andan, får ingen luft. Det är kärlekens mest sanna ögonblick,det är mina nervers första möte med verkligheten. Det är första gången mina känslor är tagna till sin spets, utnyttjas till max. Jag ligger på rygg och mitt blod behöver inte syre, mina lungor behöver inte andas. Jag behöver bara låta min hud absorbera den varma kärleken. Jag minns att jag grät, och jag tror utan tvekan att det här var den bästa stunden i mitt liv.

Nästa bild är en fantasibild av mig själv ute på en åker. jag snurrar runt och överallt finns bara åkrar .Över mig ler herren och det är så fantastiskt ljust. Det är så varmt och behagligt, samtidigt som jag vet att mitt i det vackra så är kärleken bunden. Kärleken har redan börjat segla bort, bort för att ute i rymden frysa till det här vackra minnet. Kärnan i det vackra, åtrån i våra ögon och kärleken i våra händer, förevigt inkapslad i den här bilden. Blod och eld - Blodet och dina läppar, elden och ditt hår, för alltid inom mig.

Ekot i mörkret är en frågeställning - vet du vem jag är? Sorgen! Den obeskrivliga hjärtesorgen är här. Sorgen som aldrig vill drunkna, för alltid synlig som om en oförsiktig stenhuggare skrivit ditt namn i mitt hjärta. Om min hjärna är månen och mitt hjärta är jorden, så är ditt namn kinesiska muren. Orden han sjunger är så vassa, som sylar sätter dom sig i armar och ben. Jag minns hur mina knogar kändes som köttbitar när jag stog och slog dem i den där träbänken eller betongväggen. Jag minns hur mina armar inte kände hur jag karvade in mitt SOS, mitt rop på dig.

Sammantaget så måste jag säga att mina bilder är så levande, så fantastiskt starka i färg och uttryck. Jag är så ledsen att mina återstående ord inte förmår att återge bilderna på ett bättre sätt. Jag vill att världen ska veta hur sinnena tillsammans kan svetsa, hugga, måla, etsa och sy ihop minnen till sådana fantastiska ikoner i mitt huvud. Om det bara fanns ett sätt att dela med sig av det fantastiska.
Jag behöver inte längre ha ögonen slutna för att se, bilderna dansar som eldflugor i rummet, ovanför mitt huvud.