Sitter och lyssnar på Elvis, som jag alltid gör när jag har ont i hjärtat.. Oförglömmlig version av "It's midnight" vill jag dela med mina trogna läsare :)
Hur kan livet vara så svårt jämt? Hur kan kärleken bli så svår när den växer? Varför kan jag inte bara få vara glad och lycklig, få älska och njuta av tiden och livet? Jag vet att det är mig det är fel på, att jag inte förtjänar kärleken alls... Varför fick jag smaka på kärlek från första början? Jag vill inte att kärleken ska försvinna, vill inte, vill inte.. :(
Känner mig helt bedövad i hjärnan.. Hur kan jag acceptera? Hur kan jag gå vidare?...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar